Mjörn

Om sjön Mjörn

 

 

Mjörn med sin ca 55 km² stora vattenyta är (om Vänern och Vättern undantas) Västergötlands näst största insjö. Den har närmare 60 namnsatta öar, holmar och skär. Sjöns äldsta kända namn är Mior, och den omnämns redan i västgötalagen år 1350 som allmäningesjö. Sjön är ej reglerad fullt ut, vilket i dag är ovanligt för en sjö av Mjörns storlek. Vattenståndet kan variera ca 2 (!) meter. Normalvattenståndet är 58 m ö h, men är på sjökortet ändrat till 57,7 då detta bättre stämmer överens den tid av året, då sjön mest används för sjöfart och fiske.

 

1976 förklarades Mjörn som naturvårdsobjekt av riksintresse i den fysiska riksplanen.

 

Många vindar har blåst över Mjörn sedan den en gång blev insjö. Fasta fornlämningar och lösa fornfynd på stränder och öar visar att trakten redan för 8000-9000 år sedan beboddes av människor. Man har i Solveden och på Bokö funnit boplatser, som anses tillhöra Sveriges inlands äldsta kända. Utgrävningar har gjorts och fyndmaterialet finns på Göteborgs arkeologiska museum. Andra sevärda lämningar finns bl a i Öjared (domarringar och hällkistor) och på Torsholmen (domarring). På Högholmen och Hareklätten förekommer rösen från bronsåldern.

 

Så sent som på 1950-talet bedrevs jordbruk på fyra av sjöns största öar. Vill man se en välbevarad äldre jordbruksmiljö är Torstö med sina vackra hagmarker väl värd ett besök.

Naturen kring sjön är mycket varierad. Stränderna utgörs till största delen av sten och klippor men här och var finns sandstränder insprängda. Floran är artrik och inrymmer en rad sällsynta växter såsom strandveronika, dvärgnäckros och spikblad.

 

Herrgårdarna Bryngenäs, Öjared, Östad och Vikaryd har alla satt sin prägel på miljön. Kring egendomarna ligger parkliknande bok- och ekskogar med öppna beteshagar.

Vid Brobacka Naturum finns ett stort område med jättegrytor, varav den största är ca 18 meter i diameter. Jättegrytor finns också på Risö. Denna ö har dessutom fina klipp- och sandstränder, gammelskog, enbuskmarker och ett alkärr, som för den botaniskt intresserade kan var spännande att utforska.

Risö är på grund av sin särart skyddad enligt naturvårdslagen och gällande bestämmelser finns anslagna på ön.

 

Mjörn bjuder också på ett rikt fågelliv, som i hög grad påverkas av närheten till Västerhavet. Här finns rent maritima arter som normalt inte alls hör hemma i insjömiljö, såsom havstrut och strandskata. I flyttningstider passerar otaliga fågelsträck över sjön. Bland annat går en flyttfågelväg över Brobacka. Från fågeltornet i Nolhagaviken kan man sommartid se många olika arter av vadarfåglar i den grunda viken utanför. Till skydd för sjöns häckande fåglar finns ett flertal fågelskyddsområden. Där råder landstigningsförbud under vår och sommar! Periodens längd och områdenas omfattning framgår av sjökortet.

 

Mjörn räknas till en av de fiskrikaste sjöarna i Västergötland. Fiskekort erfordras hela året! Flera försäljningsställen finns i Alingsås, Gråbo och Göteborg.

 

I sjön lever ca 18 olika fiskarter. Förutom de vanliga matfiskarna förekommer också mera ovanliga arter såsom bergsimpa, nejonöga, sarv, småspigg och id. Ålledare finns vid Solveden. Laxtrappa saknas däremot för att bevara den genetiska egenarten hos den stationära berömda Mjörnlaxöringen. Fiskeförbudsområden finns markerade på sjökortet! Fiskeritillsyn bedrivs hela året.

 

Mjörn är känd för sina lynniga isar och vindar: Åk därför aldrig skridsko ensam vintertid oavsett utrustning och var mycket försiktig vid paddling i canadensare sommartid!